Tolvskillingsoperan
- Ålder
- Rekommenderas från 15 år
- Längd
- 3 timmar
-
Drama
-
Klassiker
-
Musik och dansteater
I vår uppsättning är året 2044. Någonting fruktansvärt har hänt, Malmö har någorlunda överlevt, apokalypsen är nära och staden ligger i ruiner. För att överleva säljer medborgarna ut varandra och allt är till salu. Herr Peachum och hans fru driver en verksamhet i tiggeri och skor sig på de fattiga. Deras dotter Polly gifter sig i hemlighet med den ökände gangsterledaren Mackie Kniven, som styr staden och även den lokala poliskåren.
Bertolt Brecht är ett av de främsta namnen i den moderna teaterns historia, och med Tolvskillingsoperan fick han 1928 tillsammans med kompositören Kurt Weill sitt stora internationella genombrott. Den är en av musikteaterns genom tiderna största succéer.
Tolvskillingsoperan 1928
Tolvskillingsoperan hade premiär i Berlin på hösten 1928. Bara något år senare skulle Tyskland lamslås av den ekonomiska depressionen och kastas in i en politisk virvelström som ledde till nazismens barbari. Men än blomstrade kulturlivet i Weimarrepubliken, och känslan av att leva vid avgrundens rand bidrog till ett febrilt nöjesliv på krogar, kabaréer och bordeller. Med sina inblickar i denna ljusskygga värld blev Tolvskillingsoperan en stor succé. Om Bertolt Brecht och Kurt Weill tidigare var beryktade för sin konstnärliga och politiska radikalism, hade de nu skapat en sorts musikteater som föll i den breda publikens smak. Snart spelades pjäsen på alla stora teatrar i Tyskland, och det skulle inte dröja länge förrän den var känd över hela världen.
I stor utsträckning berodde dess popularitet på musiken. Weills jazzinspirerade melodier förde tankarna till den amerikanska populärkulturen, som via Hollywoods filmer hade sköljt över Europa liksom den fortsätter att göra det idag, och det råa tonfallet i Brechts visor kände hårdhudade storstadsbor oavsett nationalitet igen. Genom sådana moderna medier som radio och grammofon kunde musiken dessutom snabbt och behändigt nå ut till de flesta människors hem.
Tolvskillingsoperan sätter fokus på ett samhälleligt problem som i depressionens Tyskland var särskilt akut men som i vår egen tid – och inte minst i vårt eget land – har fått förnyad aktualitet. Pjäsen handlar ju bland annat om tiggare, och sitt namn har den fått därför att den riktar sig till dem som normalt inte har råd att gå på teater. I Brechts text finns det emellertid inget som helst medlidande med samhällets fattiga eller förtryckta. Tvärtom framställer den all sorts humanism och känslomässig empati som något påklistrat.
Bertolt Brecht och Kurt Weill
Bertolt Brecht
Bertolt Brecht (1898 – 1956) var en tysk dramatiker och regissör och ett av de främsta namnen i den moderna teaterns historia. Brecht flyttade till Berlin 1924 och jobbade som dramaturg hos regissören Max Reinhardt. Senare började han själv experimentera som regissör, bl a i samarbete med den socialistiske avantgardisten Erwin Piscator, och inspirerades att arbeta med vad han kallade ”episk teater”. Brecht studerade ingående marxismen och var involverad i den hårdnande konflikten mellan kommunister och nazister i Weimarrepubliken. Med Die Dreigroschenoper (Tolvskillingsoperan) fick han 1928 tillsammans med kompositören Kurt Weill sitt stora genombrott, inte bara i Berlin utan snart också internationellt.
Med sin förmåga att göra scenen till ett forum för tidens sociala och politiska frågor skapade han något väsentligt nytt både som dramatiker och regissör. En levande Brechttradition har funnits på svenska scener sedan den Den kaukasiska kritcirkeln på Göteborgs stadsteater 1951.
Kurt Weill
Kurt Weill (1900-1950) var en tysk tonsättare, och senare amerikansk medborgare. Han är framförallt känd för sitt nära samarbete med Bertolt Brecht, vilket resulterade i Tolvskillingsoperan (1928) och Staden Mahagonnys uppgång och fall (1927, slutgiltig version 1930). I dessa succéer formade Weill en blandad musikstil med inslag av kabaréartad kuplett, schlager, gatumusik och jazzinfluenser. Med sina marxistiska inslag, musikens otraditionella karaktär och på grund av Weills judiska börd kom dessa och andra verk att utgöra typiska exempel på vad nazismen betraktade som degenererad konst. År 1933 lämnade han Tyskland och slog sig ned i USA, tillsammans med hustrun Lotte Lenya. Weill återvände aldrig till Europa, han skapade sig istället en karriär på Broadway och i Hollywood.
I rollerna
Mackie Kniven
Polly
Lucy/Vixen
Filch/Dolly
Matthias/en gammal hora
Jakob
Jimmie/en polis
Herr Peachum
Walter/Jenny
Tiger Brown/Molly/Sändebud
Robert/Betty/polis
Fru Peachum
Ed/Smith
konstnärligt team
Originaltext
Originaltext
Regi
Scenografi
Kostym