Kojan är en plats för dig som någon gång har varit avundsjuk. Du kanske precis har fått ett syskon, bästa kompisen leker med någon annan, mamma har träffat en ny kärlek, du känner dig utanför och bortglömd. Du är inbjuden till Kojan för att vara med att bygga en plats där du kan pausa från det som känns orättvist; det jobbiga, arga, stora, ledsna som känns i kroppen när du måste dela med dig av det som du trodde var ditt eget.  

I Kojan möts du av de tre vännerna Trä, Rep och Tyg som har saker att göra. Men det är inte stressigt, de har tid. De drar, spelar, hänger, och bygger. Tillsammans med dig skapar de musik, dans och fantasi. Du behövs. Utan dig blir det ingen föreställning. Föreställningen Kojan är en meditativ dans- och musikföreställning där du får krypa nära. Närmast.

Kojan spelas även på vardagar för förskolor i Malmö – läs mer om våra skolföreställningar av Kojan.

Musik av Brita Björs

Musiken i föreställningen är specialskriven av Brita Björs med texter av Tove Sahlin. Vill du lyssna på musiken igen efter föreställningen finns den på Malmö Stadsteaters Soundcloud-sida.

Längre ner på sidan kan du även ladda ner ett sånghäfte med noter och texter till låtarna i föreställningen.

Tove Sahlin berättar om tankarna med föreställningen

Kojan kommer att bli en meditativ upplevelse-installation om avundsjuka och att känna sig utanför – i större grepp.

Jag och barnpsykologen Malin Bergström hade flera samtal som utgick ifrån tematiken syskonavundsjuka och samtalen förde oss vidare till avundsjuka i stort. Vi pratade om att de vuxnas roll är att förmedla hur en delar kärlek, och det har barn fördel av under resten av sitt liv. Så även om det är en utmaning för föräldrar att hantera avundsjuke-bråk, så är det också en gåva barnen får med sig i livet. Jag blir själv så rörd när jag tänker på det. Och det är något jag vill förmedla för den här åldersgruppen, våra pluttisar i samhället som är på väg mot skolåldern men som fortfarande är små, små. 

Och jag vill göra det genom konst som är vad den vill förmedla. Alltså att vi varsamt, roligt, ärligt delar ett rum och delar kärlek med vår publik. Att vi arbetar hårt för att barnen ska få med sig ett litet frö i hjärtat att de är kapabla att dela kärlek med andra. Om det så är att dela kärlek med syskon, vänner, förskolepersonal, föräldrar, ett husdjur eller en låtsaskompis. 

Jag vill också förmedla ett hopp att en kan ta sig igenom kriser i livet och bli en större människa.

Tematiken, avundsjukan, är ju universell. Det djupt existentiella triangeldramat som blir när en symbios upplöses eller förstörs pga att en tredje part kommer in i bilden. Det kan handla om relationen mellan förälder och ett förstfött barn, två nära kompisar som tävlar om en ny kompis eller den vanligt förekommande parallellen i vuxenlivet: två älskande där en blir kär i någon annan. ”Jag trodde det var vi två, så kom du och allt förändrades”. Och vad avundsjuka kan förmå oss att göra/säga. Den förbjudna känslan som föds i oss när vi blir svartsjuka eller avundsjuka. 

Jag kommer att skapa ett mer musikaliskt, rörelse-baserat verk än ett narrativ. Det kommer att handla mer om associationer och barnens impulser att delta än att berätta om någon problematik. Trä, Rep och Tyg blir tre vänner som erbjuder ”verksamheter”, aktiviteter, danser och musik som barnen kan sluta upp i.

Det rumsliga konceptet kommer hjälpa oss att utforska barnets egna initiativ och deltagande och vi hoppas att det kan inspirera till ett annat varande. Vi ska hitta ett sätt där de vuxna kan vara med. Jag tänker att det ska vara tillåtet med olika nivåer av deltagande för barn och för vuxna!