I Samuel Becketts klassiska teaterpjäs sitter de två uteliggarna Vladimir och Estragon på en landsväg under ett träd och väntar förgäves på den mystiske Godot. De väntar och väntar, diskuterar livets små och stora frågor, bråkar, sjunger och gråter. Den grymme tyrannen Pozzo med piskan dyker upp tillsammans med den plågade slaven Lucky. De får luffarnas tid att gå i alla fall. En pojke kommer också förbi och meddelar att Herr Godot hälsar att han inte kommer ikväll, men säkert i morgon. Kanske lika bra att hänga sig?

I väntan på Godot är en drastisk galghumoristisk pjäs om människans ensamhet, ångest och förvirring, med en uttalad kärlek till slapstick och halsbrytande kvickheter i Helan och Halvan-stil.

Samuel Beckett

Samuel Beckett (1906-1989) var en irländsk författare och dramatiker. Han var en av de främsta inom den moderna litteraturen och teatern. 1969 tilldelades han Nobelpriset i litteratur.

På 1930-talet bosatte Beckett sig i Paris där han under andra världskriget tillhörde motståndsrörelsen och var känd i avantgardistiska kretsar. Efter kriget började han skriva på franska och gav ut storverk som t ex I väntan på Godot (1952), Den onämnbare (1953), Slutspel (1957), och Lyckliga dagar (1962).

Existensens grundvillkor genomsyrar allt Beckett skrev, och mycket i hans författarskap består av en vision om människans ensamhet i en värld utan hopp i kombination med svart galghumor. Beckett anses vara en av de största företrädarna inom absurdismen, tillsammans med andra författare som t ex Eugène Ionesco, Fernando Arrabal och Harold Pinter.