Samuel Beckett (1906-1989) var en irländsk författare och dramatiker. Han var en av de främsta inom den moderna litteraturen och teatern. 1969 tilldelades han Nobelpriset i litteratur.

På 1930-talet bosatte Beckett sig i Paris där han under andra världskriget tillhörde motståndsrörelsen och var känd i avantgardistiska kretsar. Efter kriget började han skriva på franska och gav ut storverk som t ex I väntan på Godot (1952), Den onämnbare (1953), Slutspel (1957), och Lyckliga dagar (1962).

Existensens grundvillkor genomsyrar allt Beckett skrev, och mycket i hans författarskap består av en vision om människans ensamhet i en värld utan hopp i kombination med svart galghumor. Beckett anses vara en av de största företrädarna inom absurdismen, tillsammans med andra författare som t ex Eugène Ionesco, Fernando Arrabal och Harold Pinter.