Det ligger fyra år mellan tillkomsten av Paria och Leka med elden. Den förra pjäsen skrevs 1888 och den senare 1892. I båda fallen var det samma yttre omständigheter som satte pennan i Strindbergs han: försöken att realisera hans aldrig uppgivna önskedröm om att få en egen teater för sin dramatik. Det var med tanke på de ytterst begränsade resurser med vilka Strindberg hade att räkna med, som han gav dessa pjäser deras form: några korta koncentrerade scener mellan ett fåtal uppträdanden. De är de skolexempel på en renodlad dramatik, där allt överflödigt bortrensats och själva nerven ligger blottlagd.

Spelad med med Paria.