Efter enorma framgångar på scenen, som film och TV-serie är den engelska klassikern 
An Inspector Calls äntligen här!

Den ansedda familjen Birling har samlats till middag för att fira dottern Sheilas förlovning. Då kommer en poliskommissarie helt oväntat på besök. Han meddelar att en ung kvinna avlidit och att alla närvarande kan vara skyldiga till hennes död. Under en hel natt håller kommissarien förhör med familjemedlemmarna, en efter en.

Det visar sig att alla på något sätt haft en koppling till den unga kvinnan. Mycket kommer upp till ytan som var och en försökt dölja. Föräldrarna tänker på sitt rykte och de båda syskonen ser en chans att göra upp, en gång för alla.

Ett familjedrama fyllt av självrannsakan. I god engelsk deckarstil byggs spänningen upp samtidigt som familjens grundvalar slås i spillror.

Första gången jag kom i kontakt med J B Priestley var 1993, då jag spelade i en av hans pjäser i London. Den hette Familjen Conway och Tiden och handlar om en välbärgad familj som vi får följa under arton år. Första akten utspelar sig på en uppsluppen tillställning 1919, andra akten 1937 där vi får se samma familj, i samma vardagsrum, fast mycket har förändrats. Barnens framtidsvisioner som vi fått ta del av i akt ett har inte riktigt gått i uppfyllelse. Relationerna har utvecklats i riktningar man inte kunnat förutspå. Akt tre tar oss tillbaka till festen 1919, där akt ett slutade, och det blir oerhört plågsamt att se och lyssna till de ungas framtidsdrömmar och visioner när man har facit i hand! Det är som om Priestley frågar publiken – om du för ett ögonblick fått se in i framtiden, hade du då ändrat hur du lever ditt liv i dag?

Människans förhållande till tiden, och tiden som begrepp var något som fascinerade Priestley oerhört. Han var inspirerad av J W Dunnes tidsteorier och skrev verket Man and Time utifrån den. I ytterligare fyra pjäser, bl. a An Inspector Calls, utvecklade han detta tema. Dessa pjäser kallas därför ofta Priestleys ”Time Plays”.

John Boynton Priestley föddes i Bradford, West Yorkshire, England 1894. Under sitt 90-åriga liv var han en oerhört aktiv samhällsdebattör, krönikör, författare, dramatiker och radiopratare. Vid tjugo års ålder hade han med stor entusiasm gått med i den brittiska armén för att kämpa i första världskriget, men efter att ha blivit sårad i strid två år senare lämnade han det militära. Efter det och för resten av sitt liv var han en stark förespråkare för världsfreden och var med och grundade Campaign for Nuclear Disarment (CND) 1958.

J B Priestley var även en engagerad socialist, och hans politiska åsikter återkommer ofta i hans verk, inte minst i hans pjäser. Under andra världskriget lyssnade upp till 16 miljoner människor på hans radiosändningar, endast Winston Churchill hade fler lyssnare. Churchill ansåg dock att Priestley var alltför vänsterorienterad i sina program och såg därför till att de stoppades.

1929 skrev Priestley The Good Companions vilket blev hans litterära genombrott. Den gjorde honom berömd som författare i såväl Storbritannien som resten av världen. Sammanlagt skrev Priestley 121 romaner och omkring 50 pjäser. 

Priestley vägrade ta emot erbjudandet om att bli adlad och få en titel. Han accepterade däremot på senare år att ta emot den prestigefyllda utmärkelsen Order of Merit.

Under repetitionsperioden av Mordet i Midlands – An Inspector Calls fick vi reda på att Priestley i september 2008, 24 år efter sin död, har gett ut ännu en bok – en samling brev som han skrev från skyttegraven under första världskriget. Så passande för en författare, så fascinerad av livet och tidsbegreppet att han även efter sin död fortsätter debatten!

Marie Parker Shaw, regissör