Vad är en kvinna? Vad är en man? Det var frågor som diskuterades i 1920-talets offentliga samtal. Med krav på rösträtt och lika medborgarskap, kvinnors större deltagande i det offentliga livet och inte minst på arbetsmarknaden rubbades många av de välkända föreställningarna om kön. Nya förväntningar och krav ställdes på äktenskapet när kvinnorna ville leva ett friare liv. Det blev också allt mer vanligt att kvinnor uttryckte en ovilja mot att gifta sig. Äktenskapet ifrågasattes, var det verkligen det rätta valet för en kvinna? Var inte självständighet och frihet mer värt än att ständigt ansvara för hem och barn? Frågan om vad äktenskap innebar sysselsatte även Orlando 1928:
”Om man tyckte om honom, var det äktenskap? Om man också tyckte om andra människor, var det äktenskap? Och slutligen, om man fortfarande, mer än någonting annat i hela världen, ville skriva poesi, var det äktenskap?”
I den svenska veckotidningen Charme framfördes en oro över utvecklingen där kvinnor alltmer intresserade sig för samma ämnen och deltog i samma aktiviteter som män:
”Tänk er exempelvis möjligheten av att en modern Casanova, förklarande sin kärlek i månljuset till den flicka som tidigare på dagen tävlat med honom i ridning, simning, tennis och bridge, eller i diskussion om dagens politiska problem. Omöjligt!”
Här kommer en av tidens tankar till uttryck om att två likar inte kan begära varandra och att förändringen av kvinnor i förlängningen skulle få oönskade konsekvenser. Bland annat en rädsla för att inga barn längre skulle födas och hela nationer skulle dö ut på grund av att heterosexualiteten var hotad. Det fanns också en parallell oro över en förändrad maktobalans mellan kvinnor och män som grundade sig i tanken om att könen alltid måste komplettera varandra. Om kvinnorna blev som män, då var väl männen tvungna att bli som kvinnor? Revyförfattaren Karl-Ewert Christenson sammanfattade 1927 det som framstod som ett tänkbart framtidsscenario:
”Nu hon jorden enväldigt styr, me’ mandom mod å shinglad frisyr. Att abdikera liksom kungarna, laga mat å passa ungarna är blott den lott vi fått”
I storstäder som New York, Paris och London växte samtidigt allt fler queera sammanhang fram under 1900-talets första decennier och inte minst i Berlins nöjesliv fanns utrymme för normbrytande personer. I Sverige sjöng revyartisten Karl Gerhard 1922 om jazzgossar med tusch på sina ögonlock som trippade i höga klackar och jämförde dem med flydda tiders män som iklädda plåtbrynjor hade visat upp sin mannakraft. Karl Gerhards låt satte fingret på den förändring av könsuttryck som låg i tiden. Fler mötesplatser etablerades för tidens homosexuella och transpersoner. När synligheten blev större växte också motståndet mot de som var normbrytande. ”En medlem av det tredje könet”,”Maninna!”, ”Hermafrodit!” benämningarna på och nidbilderna av de människor som inte passade in i samtidens könsnormer var flera och varierade under 1920-talet. Homosexualitet var kriminaliserat enligt lag och Sverige skiljde ut sig från många andra länder genom att förbjuda både kvinnlig och manlig homosexualitet. Det var nästan uteslutande män som dömdes och straffades för sex med någon av samma kön. Kvinnor som hade sexuella relationer med varandra träffades inte lika ofta i offentligheten och upptäcktes därför mer sällan. Dessutom sågs inte kvinnor som lika sexuella som män vilket osynliggjorde lesbiska relationer.
Skönlitteraturen blev den plats där utmaningarna mot könsnormerna kunde levas ut, romaner som Orlando och Ensamhetens brunn experimenterade med kön och lyfte upp homosexualitet i offentligheten. 1920-talet beskrivs ofta som en brytpunkt eller som ett fönster som stod på glänt där historien kunde tagit en annan vändning vad gällde köns- och sexualitetsfrågor. Istället kom de följande årtiondena att präglas av en alltmer utbredd homofobi och rädsla för gränsöverskridande könsuttryck. Orlandos glidande könsidentitet fick bli en utopi för en lång tid framöver.
Emma Severinsson är fil. doktor i historia och lektor i modevetenskap vid Lunds universitet ORLANDO av Virginia Woolf spelas på Hipp 14 sept - 19 okt 2019
