Individen och rättvisan
2025-01-16
De var bästa vänner och sov ofta tillsammans. Vänner, nära vänner, men inte mer än så. Men en natt förändrades allt. Hon vaknade av att han var inne i henne. Hon skrek till och han drog sig ur, rusade upp och bad om ursäkt. Hon grät och ringde sin vän. Senare smsade hon med honom och han bad om ursäkt. Hon bestämde sig för att polisanmäla och han blev dömd.
Han kunde inte berätta för sin familj att han var homosexuell och sökte sexuella kontakter online. Men mannen han mötte drogade honom och hade sex med honom fast han sa nej gång på gång. Efteråt berättade han för flera personer och sökte upp läkare. Han hade skador. Han polisanmälde men förundersökningen blev snabbt nedlagd.
De hade levt tillsammans under flera år och i början var det en stormande förälskelse men sen började kontrollen, de kränkande kommentarerna, våldet. Och när han hade slagit henne ville han ha sex, fast hon var blåslagen. Hon vågade inte säga nej. Hon polisanmälde först när hon lämnat honom och nu väntade hon på besked om åklagaren skulle väcka åtal. Hon hade väntat länge, flera månader. Hon levde gömd medan han fortsatte sitt liv som vanligt.
”Den som, med en person som inte deltar frivilligt, genomför ett vaginalt, analt eller oralt samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst tre och högst sex år. Detsamma gäller den som förmår en person som inte deltar frivilligt att företa eller tåla en sådan handling. Vid bedömningen av om ett deltagande är frivilligt eller inte ska det särskilt beaktas om frivillighet har kommit till uttryck genom ord eller handling eller på annat sätt” (Brottsbalken 6 kapitlet 1 §)
Sedan den 1 juli 2018 har Sverige en samtyckeslag. Fokus ligger nu på om det sexuella har varit frivilligt eller inte, till skillnad mot tidigare då det krävdes våld eller hot för att det skulle anses vara våldtäkt. Den nya lagen har lett till att det blivit ungefär 500 fler åtal per år. Det har även blivit fler anmälningar och fler fällande domar. Det är positivt men samtidigt ska man komma ihåg att det fortfarande är väldigt få av de brott som anmäls som leder till åtal. Ungefär 80 procent av alla anmälda våldtäkter läggs ner. Och i många fall får de utsatta vänta länge på beslut.
Ibland innebär även en nedlagd förundersökning något positivt för den som anmält. Man har stått upp för sig själv och sagt ifrån till förövaren att detta inte var okej. Man har fått ett bra bemötande från polis, advokat och åklagare och känner att man blivit trodd även om det inte lett till åtal. Då är anmälan ett steg mot läkning. I andra fall om man fått vänta länge, eller om förundersökningen lagts ner väldigt snabbt, kan anmälan istället förvärra traumat. Kanske fick man inte ett bra bemötande från polisen utan kände sig ifrågasatt. Då kan anmälan istället bli något negativt, något som man ångrar.
Men även när anmälan leder till åtal är det inte alltid en positiv upplevelse. Ett åtal innebär rättegång under vilken offret får frågor från åklagare, målsägandebiträde, försvarsadvokat och domare. Rättegången är en teater där de olika aktörerna spelar sina roller och det gör de olika bra. Offret hamnar mitt i denna teater. Det som avgör om ett åtal leder till en fällande dom är vilken bevisning som finns, men också hur bra aktörerna sköter sina roller. Det är inte tillräckligt att offret lämnar en trovärdig och tillförlitlig berättelse. Denna berättelse ska även ställas mot den tilltalades och det krävs stödbevisning i form av till exempel läkarundersökning, sms, vittnesutsagor. Ett vittne behöver klara av att berätta på ett trovärdigt och tillförlitligt sätt under rättegången och kunna svara på de frågor som ställs.
Slutligen ska rätten, juristdomaren och nämndemännen, döma och då är det viktigt att de inte styrs av sina fördomar och personliga erfarenheter. Vilket ibland inträffar.
Och alla de som våldtagits men inte fått en fällande dom upphör ju inte att vara offer. Inte heller de som våldtagits men aldrig anmält. Mörkertalet är stort. Undersökningar visar att det endast är ca 10-20 procent av dem som utsatts för sexuella övergrepp som anmäler. Alla dessa behöver fortfarande hjälp med att hantera traumat de upplevt och den skuld och skamkänslor de bär fast de inte gjort något fel. Hur kan vi som samhälle säkerställa att alla som utsatts för sexuella övergrepp får det stöd och den hjälp de behöver, oavsett om en anmälan gjorts eller inte?
Ulrika Rogland, advokat
Relaterade föreställningar
