Denne norrman tillhör världsdramatiken – många menar att han är den störste dramatikern efter Shakespeare. Han spelas alltid någonstans i världen.

Den unge Henrik Ibsen arbetade på en teater i Bergen, närmast som dramaturg även om det begreppet inte fanns då. Den populära dramatiken då var oftast fransk och omsorgsfullt konstruerad, den välgjorda pjäsen, la pièce bien fait, var modellen. Dramaturgin bygger på överraskande avslöjanden som alltid planteras i förväg, välbyggd intrig, vändpunkter, tidens, handlingens och rummets enhet.

Ibsen använde den här apparaten men fyllde den med nytt innehåll när han började skriva om sin samtid. Han hade tidigare skrivit historiska dramer som numera sällan spelas liksom Peer Gynt och Brand  som han kallade dramatiska dikter. Men nu utspelas plötsligt hans pjäser i det borgerliga vardagsrummet.

Utan Ibsen hade den västerländska dramatiken nog inte sett ut som den gör. Utan Ibsen ingen Eugene O´Neill, ingen Arthur Miller, ingen Tennessee Williams eller Lars Norén.

Vi kallar den här tiden, 1880-talet, det moderna genombrottet i nordisk litteratur. August Strindberg är det främsta svenska namnet men en rad kvinnliga författare framträder också, Victoria Benedictsson, Anne Charlotte Leffler och Alfhild Agrell är några välbekanta namn. I Köpenhamn hade kritikern Georg Brandes propagerat för att litteraturen skulle sätta samhällets problem och idéströmningar ”under debatt.” Ibsen lyssnade och skrev sitt första samhällsdrama, Samhällets stöttepelare, där han visar att dessa stöttepelare kan vara ganska ruttna.

Många av Ibsens tankar är aktuella än idag; när vi talar om att ”hitta sitt eget jag, att förverkliga sig själv” och liknande, är det en ny individualism som försöker hitta sin röst i hans dramatik. Han myntade också begreppet ”livslögn” i pjäsen Vildanden. ”Tar ni livslögnen ifrån en genomsnittsmänniska, tar ni samtidigt lyckan ifrån honom”.

Ibsen var kontroversiell, han hade lämnat det lilla trånga Norge och bodde i åratal i Italien. En pjäs som ansågs skandalös var Gengångare med sitt tema om en dödlig könssjukdom som ärvs. Pjäsen bygger på handlingens och rummets enhet, allt sker i ett rum inom ett dygn.