Berätta lite om hur du kom på idén till föreställningen?

– Jag såg en föreställning för många år sen som hette ”Vi som fick leva om våra liv”, och då hade man ställt den enkla frågan till olika människor: Vad hade du gjort annorlunda om du hade fått leva om ditt liv?. En så enkel fråga bär på en myriad olika svar och själva greppet gjorde mig oerhört intresserad. Sedan satt jag med min vän Sandra Mahmoud Lindquist, även skådespelare i före- ställningen, då hon nämnde begreppet ”Otherness”. Jag hade aldrig tidigare hört det begreppet, men så fort jag kom hem googlade jag och då kom det liksom från en klar himmel: ”Det är detta som jag ska göra.”

Varför temat annorlundahet, vad är det som lockar dig?

– Alla kan känna igen sig i något så allmänmänskligt som att känna sig annorlunda. Det finns inget svart eller vitt, gott eller ont. Vi tillhör alla normen på något sätt samtidigt som vi på ännu fler sätt avviker från den. Och vår uppgift som konstnärer är inte att ge svaren utan att ställa frågorna.

Du har intervjuat ett femtiotal personer, hur har det varit att möta alla dessa människor?

– Det måste ha varit en av de bästa upplevelserna i hela mitt liv. Att bli inbjuden till deras hem och sedan få ta del av alla dessa vitt skilda livshistorier, jag har både gråtit och skrattat. Varje människa har nog det inneboende behovet, bara någon är villig att sitta ner och lyssna.

Du är ju skådespelare i grunden och är nu både manusförfattare och regissör, är detta något du längtat efter att göra?

– Verkligen inte. Jag har nog alltid haft ambitionen att både pröva på att skriva och regissera, dock trodde jag att det var något som låg år in i framtiden. Men nu när jag gläntat på den dörren är det något jag definitivt vill och kommer att fortsätta med.

Vad kan publiken förvänta sig för en upplevelse?

– Då får jag nog citera Amanda Quartey, också skådespelare i föreställningen:

”Må varje människa som kommer till vår föreställning känna sig välkommen, känna sig sedd, få möjligheten att för en stund försjunka; i berättandets värld, att där — i mötet — kunna spegla sig själva och översköljas av vackra, fantasieggande bilder. Och när de lämnar, må de känna sig som att de fått en present och en gnutta mer mod att våga stå i skavet, att orka känna sig annorlunda.”