Victoria Benedictsson (född Bruzelius) föddes 1850 i Fru Alstad socken i Skåne. Under pseudonymen Ernst Ahlgren skrev hon både skönlitteratur och dramatik. Hon var en erkänd och mycket läst författare redan under sin levnad och har lämnat efter sig flera litterära storverk.

Victoria Benedictsson ville bli konstnär men fick inte för sin far. Istället gifte hon sig 21 år gammal med den nästan trettio år äldre postmästaren i Hörby, Christian Benedictsson. 1884 debuterade hon som författare med novellsamlingen Från Skåne. Därefter skrev hon romanerna Pengar (1885) och Fru Marianne (1887). Victoria Benedictsson skrev om verkligheten och anammade sin tids ideal att skriva realistiskt och naturalistiskt. Hon författade om både den skånska landsbygdens människor och om sin tids könspolitiska frågor.

Victoria Benedictsson skrev även dramer, bl a Final (tillsammans med vännen Axel Lundegård, 1885), komedin Teorier (1887) och dramat Den bergtagna (1888). Hon skrev också bekännelselitteratur, bl a i sina kända dagböcker Stora boken I – II berättar hon självutlämnande om sin relation till Georg Brandes, dåtidens mest erkände litteraturforskare. 38 år gammal tar hon livet av sig på ett hotellrum i Köpenhamn. Victoria Benedictsson ligger begravd på Vestre Kirkegård i Köpenhamn, och på hennes gravsten står det Ernst Ahlgren.