Intervju med regissör Stefan Pucher 

Det här är den andra Ibsen-uppsättningen du gör här på Malmö Stadsteater. Vad fick dig att vilja återvända till oss och till Ibsens värld?

– Efter Borkmania hade jag en längtan efter att komma hit igen och arbeta mer som jag vanligtvis gör i Tyskland, med både teater och film samtidigt. Och Ibsen är intressant för att han är en så stark observatör av människan, både det fula och det fina, och hennes små lögner och brister. Och den blicken är skoningslös men den är också kärleksfull. Han älskar oss människor samtidigt som han skärskådar oss.

Vad intresserar dig med Vildanden?

– För mig handlar Vildanden mycket om förlust. Den här familjen som fallit ekonomiskt och statusmässigt, och det de försöker göra är att skapa en alternativ verklighet. Det de skapat uppe på vinden går att likna med en virtuell verklighet. Som i Spielberg-filmen Ready Player One eller nåt. De flyr in i eskapism och stänger ute verkligheten. Och jag kanske är gammalmodig som pratar om klass, men här har du en man från en högre klass som kommer in i deras värld och anser sig ha en massa “goda råd” till dem. Och som många gånger när överklassen ska ge utsatta människor “goda råd” så leder det till deras förstörelse. Så det finns mycket intressant i den här pjäsen, och mycket jag först upptäckte nu när vi började arbeta med den.

Dramatiker Malte Ubenauf som bearbetat Vildanden för den här uppsättningen har också fört in texter av den tyske författaren Rainald Goetz. Vad tillför Goetz texter?

– För mig skapas alla uppsättningar först när man börjar repetera med skådespelarna och blandningen av Ibsens Vildanden och Rainald Goetz texter har varit en sådan sak jag inte visste var det skulle leda innan vi började repa. Men det tillför något som är bortom intrig och handling. De är uppbrutna och fragmentariska, precis som karaktärernas inre.

Du brukar insistera på att Ibsen är rolig. Vad anser du är roligt med Vildanden?

– När någon säger något utan att ha någon som helst idé om hur mottagaren kommer tolka det. Huruvida mottagaren kommer se igenom lögnen eller läsa mellan raderna. För mig är Hjalmar en Homer Simpson-figur, han är helt omedveten om hur patetisk han och hans drömmar om sin stora uppfinning framstår. Han och hans familj spelar upp en föreställning både för varandra och för andra, men de, och framför allt Hjalmar, är hopplöst omedvetna om hur genomskådlig föreställningen är. Och i det finns det något som både är komiskt och tragiskt samtidigt.

Anton Elmgren, dramaturg

Här kan du läsa mer om Stefan Pucher

Här kan du läsa mer om Vildanden