Josefin Iziamo gick på Teaterhögskolan i Malmö 1997-2001. Hon gjorde sin praktik på Helsingborgs stadsteater, där hon spelade Claire i Bernard-Marie Koltès Västra kajen.

Bland de teaterproduktioner Josefin medverkat i kan nämnas Majgull Axelssons Helgonlegender (2007) och Den tatuerade mamman (2008) på Dramaten; Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött (2004) på Angereds teater; Pilot (2001) och Dagen då min bror inte kom hem (2001) på Ung scen/Öst.

Josefin har synts i diverse filmer och TV-produktioner, bl a Wallanderfilmatiseringarna Skulden (2008) och Steget efter (2005), Guldbaggebelönade kortfilmen Hur man gör (2008) samt Mikael Håfströms Leva livet (2001).

På Malmö Stadsteater har Josefin arbetat sedan 2009.

Vilket är ditt bästa teaterminne?

– Som med andra minnen är det svårt att välja ett, de är ju alla pusselbitar och ibland ligger vissa överst, ibland andra. Men ett skimrande minne är när jag såg palestinska teaterhögskoleelever i ett flyktingläger i Jenin öva på en pjäs som de själva hade skrivit. Hur de ansträngde sig för att leva sig in i rollkaraktärerna, sätta sig in i deras känslor och problem med hela sina hjärtan samtidigt som ockupationen som vanligt pågick i och utanför dem. Kultur som förändrande kraft har för mig aldrig lyst klarare.

Vilket är ditt första teaterminne?

– Att spela dockteater på biblioteket i Karlstad, jag tror att vi var mellan 5 och 7 år och jag fick spela häxan. Fick vara stor, stark och farlig. Det var fantastiskt. 

Hur känns det precis innan du går in på scenen? 

– Tryggt och läskigt på samma gång. Jag vet precis vad som ska hända och samtidigt kan vad som helst hända. Som att vara i det exakta nuet på ett alldeles speciellt sätt. Vi delar det, jag, mina medskådespelare och publiken. Vi kommer att uppleva den närmaste tiden tillsammans. Ett slags oefterhärmlig gemenskap.