Intervju

Hej Sara Cronberg, regissör

2023-03-03

Av Amanda Fromell

Vad var det som drog dig till En midsommarnattsdröm?

– Vi hade tidiga konstnärliga diskussioner kring de olika världarna som finns inom dramat – civilisationen som speglas
i Aten och den mer djuriska, impulsstyrda världen som speglas i skogen. Jag var nyfiken på att undersöka vad som händer när vi löser upp civilisationens regler. Är det en befrielse eller urartar det till någonting farligt? Hur mycket kan vi tänja på reglerna innan vi börjar skada varandra?

Jag upplever att det inte finns en tydlig moral i Shakespeares text utan att det istället handlar om komplexa suggestioner. Och den komplexiteten är intressant, det blir svårt att ta ställning för det ena eller det andra. Allting grumlas om. Och vi har försökt att ta vara på det genom att inte erbjuda slutsatser utan istället ge publiken en möjlighet att forma sin egen mening. Det kräver en viss öppenhet och att arbeta mot en slags inbyggd konstnärlig vilja att sluta cirkeln.

Vad betyder skogen och hur har du valt att arbeta med den nya scenen?

– Skogen är en plats där allting blir osäkert, där andevärlden tar över och det händer saker som vi människor inte kan förstå oss på. Vi tog tidigt ett konstnärligt beslut att inte försöka imponera med en massa olika tekniska lösningar, utan istället förlita oss på skådespelarna och texten. Scenen bjöd in till ett slags rent berättande där kontakten med publiken kändes central. Därför har vi valt en sparsam scenografi och använder oss av väldigt lite rekvisita. Ljud och ljus är de enda tekniska inslagen och används för att skapa osynliga miljöer och väcka liv i fantasin.

En annan rolig sak som vi har bejakat är kraschen mellan hantverkarna och teaterns värld rent stilmässigt. Den magiska, vackra skogen är någonting som hantverkarna inte kan relatera till. På så sätt finns det olika stilar i samma föreställning, vilket också är inskrivet i dramat. Det tar fasta på någonting som kan hända i verkligheten på teatern när det konstnärliga teamet är helt inne i dramats värld och skapar någonting inom den specifika världen, som publiken sen kanske inte alls kan relatera till. Det gestaltar en intressant krock mellan konstnärlig estetik och verklighet.

Puck är en väldigt central del i din tolkning av pjäsen. Skulle du kunna berätta lite mer om vem han är?

– Jag var intresserad av att skapa en Puck med sadistiska drag, ett väsen som älskar att se hur människor vältrar sig i sitt känsloliv. Han håller upp en skrattspegel för människorna där karaktärer fördubblas och förvanskas och han njuter av att se hur galet vi beter oss. Hur förälskelse och makt- hunger kan driva oss till vansinne och hur ombytliga människor kan vara. Vi kan tro helt och fullt på någonting, för att sedan ändra oss och tro det motsatta. Därför kan man säga att det här är Pucks show, det är han som vrider verkligheten och tvingar människan att se sig själv i spegeln.

Det finns också en blinkning mot det förflutna som förenar det nya rummet med dess historia. Vid sekelskiftet spelades hypnos-shower på Hipp och i vår föreställning har Puck förmågan att sätta människor i trans. När gamla Stadsteatern invigdes, öppnade de också med att spela just En midsommarnattsdröm. Så det känns roligt att få ge liv igen åt en karaktär som har en egen speciell relation till Hippodromen.

Amanda Fromell är dramaturg och har arbetat med den här produktionen av EN MIDSOMMARNATTSDRÖM.