Hans Marklund under kollationeringen för En ny revy i Malmö Stadsteaters repetitionslokaler 10 november 2015.

Du har lång gedigen erfarenhet av att jobba med shower och TV, men också teater. Skiljer sig arbetet åt och i så fall hur? 

Jag kan egentligen inte skilja de olika konstformerna åt. Alla går ju ut på att man ställer sig på en scen och ”låtsas” att man är någon annan. Att man tar med sig publiken in i en annan värld. Sen handlar det om hur bra man gör det. Det svåra med komedi eller humor är att du får en direkt respons från publiken på vad du gör. Om de inte skrattar så fungerar uppenbarligen inte skämtet. I ett drama är det svårare att läsa av publiken under spelets gång. Där får man sin belöning i slutet.

När man jobbar med kända artister som ska göra en egen föreställning har alltid mitt mål varit att få det hela till att se ut som det är artisten själv som hittat på allt. Att artisten är sådär fyndig och smart i sina monologer och att det är de som bestämt hur det ska se ut på scenen och hur olika nummer ska utföras. Går publiken på det – då har man lyckats. Det är lite samma med teater också faktiskt. Regissörens jobb är att ta fram det bästa ur skådespelarna och få det att se ut som att de bara ställt sig på en scen och är briljanta. Nu är det inte så svårt, när man har en bra ensemble och bra skådespelare. Som här och nu. För mig har alltid själva repetitionsarbetet varit det roligaste. Då man letar, testar och kastar sig ut på olika sätt. Det gäller att skapa en skön, varm och trygg atmosfär under den perioden och det tror jag är min styrka. Jag är lugn och oerhört positiv. Alltid. Även när nerver och sånt sätter in.

Kan du berätta lite hur det är att jobba med revyn och sketcher som konstform?

Det är alltid roligt att jobba med nya texter och träffa nya författare, och det speciella med att göra sketcher eller korta scener är att man måste vara snabb på att skapa karaktärer och situationer och hitta igenkänningspunkter. Det är unikt för man kan blanda lite spelstilar också. Vissa sketcher kräver lite yvigare spel, andra lite mer återhållet. Jag gillar att stuva om och knåpa med replikerna och skriver även mycket själv. Ibland kan jag flytta premissen i en scen till ett senare tillfälle för att få mer kraft istället för att man kanske ger bort poängen för tidigt. Sen är det en konstform som liknar musikal, då man ska sjunga och dansa också. Jag tycker att det är en ofantlig lyx att vi till denna föreställning har fått helt nykomponerad musik. Och väldigt bra sådan, dessutom. Det är svårt att få en del melodier ur huvudet. Christoffer Dominique är ett geni.

Vad är det roligaste du vet?

Jag kan fastna för små saker. En blick. En liten grej man gör av vana. Ett ticks. Små saker som avslöjar karaktären. När den har sagt något dumt. Något den inte vet. Eller när någon blir arg, så där riktigt kolerisk. Sen är det alltid hisnande kul att göra det oförväntade. Vi har massor med såna ögonblick i föreställningen som jag skrattar åt varje gång. 

Annars så gillar jag personer som Amy Schumer, Kirsten Wiig, Armando Ianucci m fl, eller TV-serier som Modern Family, Family Guy och spanska TV-shower. Men då talar vi om ofrivillig komik. När man försökt göra nåt bra, men inte riktigt nått hela vägen fram. 

En ny revy spelades på Hipp 19 dec 2015 - 20 feb 2016.