Lokalen som en gång var perukmakeri sitter på mycket historia, som var väl känd för oss sedan innan ombyggnaden. Men det visade sig finnas ännu mer dolt under ytan.

I ett tidigt skede gjordes stickprov på vad som gömde sig under linoleum-mattan i den lokal som snart rymmer vårt nya café. Det visade sig vara vackra klinkers i svart och vitt. Dessa skulle givetvis bevaras! 

När man så började riva upptäcktes att klinkergolvet endast fanns i den främre delen av lokalen. Det bestämdes att klinkergolvet ändå skulle bevaras och resten bli betonggolv. Men spekulationer uppstod såklart kring varför bara halva golvet kaklats. 

Vi svävade i ovisshet tills en bild dök upp vid research kring husets historia. Lokalen var från början en försäljningslokal för tuberkelfri mjölk och rymde ett litet café där kunderna väntade. Där golvet tar slut fanns en vägg och bakom den behandlades mjölken. 

Så visst kan man säga att cirkeln är sluten, nu när lokalen (mer än halva den här gången) åter blir ett café?