Föreställningen Det fina med Kerstin, som är baserad på Helena Hedlunds populära bok, har tagits fram med inspiration och hjälp av barn i Malmö. Under ett års tid har vår husregissör Hedvig Claesson, som också dramatiserat pjäsen, träffat barn mellan 6 och 9 år.  De olika träffarna har skett både i klassrummet och på teatern. Tillsammans med föreställningens scenograf, skådespelare och flera andra som arbetar på teatern har de läst manus, ritat och pysslat. Barnen har delat med sig av sina tankar, frågor och egna självporträtt. Här kan du få en inblick i hur den konstnärliga processen har sett ut från idéstadie till färdig föreställning. 

I Unga Malmö Stadsteaters föreställningar arbetar vi alltid med att inkludera Malmöbarns tankar och skapande i den konstnärliga framtagningsprocessen av en pjäs. Just för berättelsen om Kerstin, som i Helena Hedlunds bok bor i en fiktiv by, blev det viktigt att hitta en plats som kunde motsvara Malmös by och valet föll på Oxie. 

- Även om det hör till Malmö så uppfattar barnen det tydligt som att de bor i Oxie, att det är långt in till Malmö. Och alla visste var alla bodde och kunde siffrorna på varandras hus, berättar Hedvig. 

Under ett år har Hedvig träffat barn från tre klasser på Oxievångsskolan och samlat på sig underlag till dramatiseringen av boken. Redan innan manuset var skrivet läste de delar ur boken, pratade och ritade självporträtt. Hedvig har tagit med sig olika personer från teatern för de olika träffarna, bland andra scenograf Kajsa Hilton Brown, skådespelare Mira Af Ugglas och Ludwig Bertling Wiik. På så sätt har de också fått med sig olika saker vid varje träff. 

- Vi har fått följa dem under ett läsår och de minns allt mellan träffarna. De har varit så noga med alla detaljerna - guldpennan, Kerstins hår - och det har präglat vårt arbete, att vi velat få rätt på alla detaljer, säger Hedvig. 

Just att rita självporträtt finns det en tydlig koppling kring till både boken och pjäsen, då hela berättelsen om Kerstin börjar just i klassrummet där alla barn ska rita sina självporträtt. Men Kerstin vill inte rita sitt för hon saknar en guldpenna för att kunna rita sitt hår. Hennes lärare Lotten tycker att hon lika gärna kan ta en orange eller röd penna, eller varför inte blanda? 
Barnen från Oxievångsskolan har fått göra både sitt eget självporträtt och ett så som de tänker sig Kerstins. Några av barnens självporträtt syns på scen och även i pjäsens kampanjmaterial och alla porträtt hänger i vår ateljé och foajén in till Studion, där föreställningen spelar.

- För barnen var självporträtten jätteviktiga. Alla hade sin egen relation till självporträttet. Och glädjen när de fick se sina egna självporträtt hängandes i Ateljén - den glädjen, säger Hedvig och strålar. 

Under höstlovet bjöd vi in fritidsgrupper från andra stadsdelar i Malmö för att skapa självporträtt i form av dockor i mjuk ull. Hedvig berättar hur fantastiskt det var att få se barnen göra sig själv som dockor. Att många, killar som tjejer, ville göra stort rosa hår och att en av de blygaste som var helt klädd i grått gjorde den mest färgsprakande dockan med alla garnfärger och just stort rosa hår. Och när barnen från Oxie senare kom på besök var det ingen tvekan om vad de såg hängandes i fönstret – "Det är ju Kerstins klasskamrater"!

När Hedvig får frågan vad som är det största hon tar med sig från alla träffar, funderar hon en kort stund och säger sedan:

– Att vi har fått ha deras glasögon på oss. Vi har fått vara med i klassrum, korridor, lunch 10.40 på 20 minuter. Att få se hela deras värld och samhället speglat i deras värld. Vi har försökt zooma in på det som är det lilla livet, men som för dem är det stora livet. Det som vi bara springer förbi, men som de ser och där de har sådan koll. 

Och att barnen ser detaljerna och är ivriga att dela med sig av dem har det inte varit någon tvekan om. Hedvig berättar hur de gett input på alltifrån hur man sitter på en stol (eller rättare sagt inte sitter utan mer hänger), att det är helt ologiskt att lägga sin guldskatt under sängen när man precis sett spindlar där (lösningen blir att flytta på spindlarna till under kylskåpet istället) och hur de inte alls var nöjda när skådespelaren Mira, som spelar Kerstin, under repetitionen inte ritade sitt självportätt på riktigt - så nu gör hon det. 

– Att få in barn för att titta i andra repveckan är ovärderligt, de är ju ofiltrerade, säger Hedvig.