Hej John Njie!

Du har gjort ett sk ”eget projekt” på Teaterhögskolan i Luleå, där du går skådespelarutbildningen. Detta projekt redovisar du för publik på Malmö Stadsteaters scen Studion. 

Berätta vad ett ”eget projekt” går ut på.

– Teaterhögskolans egna projekt går ut på att man ska skapa ett en monolog eller ett sceniskt verk på 15-20 minuter. När det först infördes som en del av utbildningen skulle det vara ett verk som utgick ifrån den praktik man hade haft terminen innan, men numera är det mer fritt. Man får göra i stort sett vad man vill. 

Varför gör du det på Malmö Stadsteater, och inte i Luleå?

– Jag gjorde min praktik på Malmö Stadsteater i våras i "Rädsla urholkar själen" och tyckte att det kändes väldigt utvecklande och roligt att vara här. Därför föreslog jag för teaterchefen Kitte Wagner och min lärare Ulf Friberg att jag skulle få göra mitt egna projekt i Malmö. Jag är väldigt tacksam för att det gick att ordna. Sen älskar jag också Malmö som stad så jag och min flickvän bestämde oss för att flytta hit efter att praktiken var färdig. 

Hur har processen gått till, hur har du gått tillväga?

– Jag och min bror Jon Hildbrand, som hjälpte mig skriva texten, började i somras grotta ner oss i debatten kring AI på varsitt håll. Sen när vi började prata om det med varandra så föll det sig naturligt att det var det som texten skulle handla om. När texten var klar försökte jag jobba lite med den själv på egen hand när jag fortfarande var i Luleå. Men det var inte förrän jag kom till Malmö som jag kunde grotta ner mig ordentligt. Så processen har väl varit som så att jag har repat mycket själv och försökt komma fram till någonting. Sen har Malmö Stadsteaters personal Hedvig Claesseon (regissör), Anton Elmgren (dramaturg) och Gigi Sanadiradze (scenmästare) varit ett stort stöd och gett mig välbehövlig feedback under processens gång.

Vad har varit svårt med processen?

– Att repa så mycket själv som jag har gjort har varit svårt. Nu förstår jag ännu mer vad som menas när människor säger att teater är ett kollektivt arbete.

Vad har varit kul och lustfyllt?

– Det har varit så extremt utvecklande och sporrande. Det i sig har varit det lustfyllda. Jag kan tveklöst säga att det här har varit det mest utmanande men också det mest lärorika jag upplevt under mina år som jag har hållit på med skådespeleri. Att få göra mitt egna projekt här just här på Malmö Stadsteater är också väldigt roligt.