Människors handlingar kan eka långt efter att de gått bort. Själva vet vi inte vad våra handlingar kommer leda till eller vad vi kommer lämna efter oss. Journalisten, fredsaktivisten och kvinnokampsaktivisten Barbro Alving, “Bang”, ansåg att varje människa besitter den potentiella förmågan att förändra världen. Denna övertygelse spenderade hon sitt liv åt att försöka översätta i praktiken.

Att varje människa besitter den potentiella förmågan att förändra världen, det kan vara ett smickrande mantra för oss att upprepa för oss själva medan vi källsorterar eller ställer in autogiro till UNHCR. Men att på riktigt översätta den övertygelsen i praktiken innebär uppoffringar. Och att stå upp för det hon trodde på krävde en hel del uppoffringar av Bang. Både i hennes privatliv och ekonomi, på relationen till arbetsplatsen på Dagens Nyheter, och till och med 30 dagars frihetsberövning efter att ha vägrat infinna sig för krigstjänst 1955. Inför vår uppsättning av Magnus Lindmans monolog baserad på hennes dagboksanteckningar och brevväxlingar, sätter jag mig ner för ett samtal med skådespelaren Susanne Karlsson och regissören Martin Rosengardten om människan och uppsättningen Bang.

– Hon vågade vara drastisk, säger Susanne. Ibland måste man vara drastisk om det ska hända något.

När världen brann hoppade hon på första flyg för chansen att vara precis där världshistorien hände. När ledarsidan på Dagens Nyheter argumenterade för kärnvapenupprustning gick hon in till chefen och lämnade in uppsägelsen.

– Det går inte att bortse från krigen som pågår i världen just nu som t ex i Ukraina, säger Martin. Att, som hon, ifrågasätta inte bara kriget, utan att det överhuvudtaget förekommer krig. Hur är det möjligt med allt vi vet idag?

– Hon backade banden och sa Nej till krig! Och det kan ju vara till synes naivt, säger Susanne. Men hon var ju absolut inte naiv när det kom till krigets konsekvenser. Det är att vara idealist och vilja tro på något, fortsätter hon.

 Angående det personliga tilltal Bang tog till i sina artiklar och reportage säger Martin:

– Jag trodde det där språket skulle kännas utdaterat, så jag är förvånad över hur rolig hon är. Vissa av hennes formuleringar är så tillspetsade och sarkastiska att Killinggänget inte kommer i närheten.

I hennes reportage och artiklar skildrade hon krig, folkmordsrättegångar, kongresser, och OS-invigningar med en drypande skärpa. Målade upp bilder för läsaren eller lyssnaren med precision och humoristisk sylvasshet. Och även när hon blev den folkkära journaliststjärnan hon blev tappade hon aldrig sin förmåga till självironi.

– Hon glömde inte bort att hon blott var en människa som alla andra, säger Susanne.

Så hur förhåller man sig då när man, som vi på Malmö Stadsteater, tagit sig an uppgiften att skildra Bang?

– Att göra ett fullständigt porträtt av en människa och alla hennes sidor är ett stort anspråk, säger regissör Martin Rosengardten. Det är en omöjlig uppgift. Och det är lite skönt att det är det, för då slipper man göra det anspråket.

Barbro Alvings första dagbok börjar så här:

“Det är det värsta med dagböcker
Att man aldrig kan skriva precis vad man menar”

Och det är också det värsta med teater. Att man aldrig kan visa publiken precis vad man menar:

– Ja det är den stora kampen egentligen att försöka komma så nära det som möjligt. Men man möter ju hela tiden insikten om att det är omöjligt, säger Martin.

Vi ämnar alltså inte göra ett fullständigt porträtt över människan Barbro Alving. Men det vi kan göra är att ge Bang röst idag. Till en teaterpublik i Malmö 2024. Och på så vis kan hennes ord och handlingar eka ut och få betydelse i den samtid vi finner oss i. Och kanske kan hon påminna oss om att varje människa besitter den potentiella förmågan att förändra världen.

Anton Elmgren, Dramaturg

Monologen BANG spelas på Intiman t.o.m. 17 maj 2024. Läs mer här och boka biljetter.